Mikael Ramels första liveplatta

previous play pause next stop mute unmute max volume shuffle shuffle off repeat repeat off Update Required To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.

Mikael Ramel ; Gitarr , Sång Mats Öberg; Klaviaturer, stämsång , såg och munspel Benna Sörman; Cajun, trummor Kenny Håkansson; Gitarr Göran Lagerberg; Bas Cd1; 1. Hör du på? 2. Nå då så 3. Pengar 4. 5emtaktarn 5. Imorgon e en ny da 6. Långt in i naturen 7. Artificiell Prana 8. Mats Möte 9. Vi må åxå Cd2; 1.Extra Vagansa 2. bass upp på Loftet 3. Å,Ä och Ö 4.Jag hade fel 5. Bara ett par dar 6. Brysselkål 7. Tomrummet 8. En gång till 9. Håll takt 10. Blinde mannen 11. Lukter runt holken 12. Ps:et 13. små partiklar i min Pernod 14.Toner Recension: Mikael Ramel band till dej - The bäst band lajv 2019 2020-02-17 - 05:45 Mikael Ramel har tillsammans med sitt rutinerade band bestående av Kenny Håkansson på elgitarr, Göran Lagerberg på bas, Mats Öberg på klaviatur, stämsång, såg och munspel och Benna Sörman på trummor, Cajun och sångstämmor släppt ett live-album som de kallar The bäst band - Lajv 2019.   Mikael Ramel själv sjunger och spelar akustisk gitarr. Inspelningarna gjordes i april förra året, dels på musikens hus i Göteborg och i Skottvångs Grufva i Mariefred.   CD-utgåvan innehåller två CD-skivor. På den första skivan spelar bandet igenom musiken från hela albumet "till dej" som kom 1972. Den andra CDn innehåller både nyare och äldre material ur Ramels repertoar.   Självklart ska man helst uppleva bandet och musiken live, men har man inte möjlighet till det så ger denna dubbel-CD en god känsla av vad man har missat. Tillhör man däremot den lyckliga skara som redan har sett Ramel och bandet live så får man möjlighet att lyssna igen och minnas hur bra det var.   Titeln "the bäst band lajv" kan ju tyckas vara lite kaxig, men det är klart med sådana eminenta musiker så får man kanske vara det. Alla musikerna imponerar, men den som kanske sticker ut mest är Mats Öberg. Hans klaviaturspel är verkligen magnifikt.   Jag tycker att de har lyckats att fånga live-känslan mycket bra på detta album och det fungerar även bra som ett slags samlingsalbum med ett urval av Mikael Ramels kluriga texter och sköna musik. Pär Dahlerus par.dahlerus@uppsalanyheter.se Micheles Kindh Mikael Ramel band till dej - The Bäst Band - Lavj 2019 ¤¤¤¤ Nu äntligen har Herr Ramels liveskiva kommit ut med lite smått galen proggrock med psykedeliska svängar. Ja inte Povel utan Mikael Ramel med medmusikanter gör här en rolig och lång musikalisk livekonsert uppdelat på två skivor. Jag blir nästan löjlig glad i hågen när musiken förlänger tillvaron med snyggaste arrangemangen. Plötsligt är det sjuttiotal och ljuden från det bästa proggiga akter kan skönjas och då från en mästare som var där själv med i Fläsket Brinner och gjorde soloalbum. Nu får jag mig till livs långa pärlor som till med gör en kulturkonservativ skribent som mig själv gladare än någonsin. Vilken liveplatta och vilket härliga låtar med svängrum och svajarm i behåll. Bästa svenska albumet just nu. The Bäst Band – lajv 2019” Postad: 2020-02-13 08:03 HÅKANS POP Kategori: Skiv-recensioner MIKAEL RAMEL BAND TILL DEJ The Bäst Band – lajv 2019 (Hemifrån/Paraply) VÄLKOMMEN TILL DEN SÅ GOTT SOM insomnade livealbum-genren. Det som förr var ett rejält statement för en artist eller grupp, att ge ut ett album inspelad på konsert, har blivit alltmer sällsynt och ett närmast bortglömt begrepp. Vilket gör att jag för tillfället har starkt framskridna planer att till hösten på Håkans Pop ägna måndagarna åt historiens bästa livealbum.     Dubbellivealbumet (ett ännu större statement!) som släpps imorgon med Mikael Ramel och hans band kanske inte riktigt är kvalificerat för den favoritlistan men är bra nog för att nu uppmärksammas mer än vanligt.     De 23 låtarna här är det musikaliska resultatet av flera års turnerande, sedan de första gången 2015 på en konsert upprepade låtarna från Mikael Ramels nästan 50 år gamla album ”Till dej” i sin helhet.     Till allt större uppmärksamhet har kvintetten sedan dess turnerat sparsamt men ändå regelbundet med en scenrepertoar som har innehållit ytterligare låtar från tidigt 70-tal, ett fåtal från den långa perioden mellan då och nu men också några dagsaktuella från våren 2019 när den här skivan spelades in.     Jag är väldigt bekant med innehållet på skivorna eftersom jag två år i rad hade nöjet att uppleva Ramel plus band på konsert, både 2018 och 2019. Det största nöjet nu är ju att jag få tillfälle att mer fysiskt komma ihåg konserthöjdpunkterna som en handfast repris, med upprepning, och inte bara ytligt i det allt mer sargade minnet. Det finns all anledning att återvända till minnet ty konserten 2018 valde jag till det årets största och bästa konsertupplevelse. Och inget bland de här livelåtarna får mig att ändra på den åsikten.     Positivt låter Ramel och medlemmarna i bandet faktiskt ännu tajtare på skivan än live på konsert. Däremot tycker jag att det är svårt att riktigt uppskatta musikernas solopartier på skiva jämfört med den levande fysiska energin som strömmade ut från scen och imponerade på konserten inför både ögon och öron samtidigt. Uppenbart en svår balansgång med inspelning kontra live.     Men det är givetvis petitesser i jämförelse med den genuina känslan att ännu en gång få återuppleva en välljudande konsert med Mikael Ramel. Mellansnacket, som vid upprepade tillfällen förhöjde konsertkänslan, har med några få undantag suddats bort på de två musikaliskt fullmatade skivorna. Tveklöst ökar det musikaliska tempot mellan låtarna på liveinspelningen men dämpar närvarokänslan något.     Min lilla anmärkning ovan, om musikernas små soloutflykter, där även trummisen (Benna Sörman) och basisten (Göran Lagerberg) fick utrymme, ska ingen klandras för. Det är ett stabilt och genuint skickligt kompband som Mikael Ramel på alla punkter omger sig med. Det doftar både skicklig elegans och cool effektivitet om gitarristen Kenny Håkansson. Han tar sällan det visuella steget fram på scen men musikaliskt är han tillsammans med keyboardstrollkarlen Mats Öberg ryggraden i Mikael Ramels nuvarande sound.     Melodiskt ekar ”Till dej”-skivans låtar lite nostalgi och folkmusikprogg, ofta i de instrumentala inslagen, men 2019-arrangemangen är klart uppdaterade varianter av de gamla låtarna. Precis som på konserterna blir jag ännu en gång mest imponerad av den gamla Steampacket-låten ”Bara ett par dar” både låt- och textmässigt.     Men även den självklara liveversionen av ”Extra vagansa”, där Håkansson gör sitt bästa för att axla gitarristen Bengan Dahléns mantel från originalet, tillhör topparna tillsammans med de tre färskaste spåren från förra årets fina ”I huvet på varann”-album. / Håkan

Uppsluppen stilblandning på mycket lyckad releasefest – Mikael Ramel Band på Nefertiti

15 FEBRUARI, 2020 BY MATS HALLBERG

 

Mikael Ramel Band

Nefertiti i Göteborg

13/2 2020

Bortser jag från ett recensionsex som inte fångade mig tillräckligt (och sedan gick ett gruvligt öde till mötes), finns i min ägo inga skivor av Mikael Ramel. Jämfört med samtida storheter som Pugh, Anders F och Magnell, har ordvrängaren som förnämligt förvaltat och utvecklat arvet från pappa Povel, varit mer av en kultartist. Tack vare lovorden inhöstade i närtid och musikerna han omger sig med, lockades jag emellertid till ett välfyllt Nef. Detta gig var den andra releasekonserten för skivan Mikael Ramel band till dej – The Bäst Band Lajv 2019. Till dej hette Ramels debut (1972), som han blev övertalad att framföra på scen i Småland för cirka fem år sedan. Och på den framgångsvägen är det. Nämnda livealbum spelades in i våras i Göteborg och Skottvång Gruva.

Försökte bilda mig en uppfattning genom att se Youtube-klipp. Visade sig med facit i hand att de inte gjorde bandet rättvisa. Blev enormt imponerad över spelningen. Formen var toppad! Repertoaren hade utformats som ett tvärsnitt ur hans tidiga produktion.
Bandet består av frontmannen på sång och akustisk gitarr, Mats Öberg på keyboard och stämsång (Mats/ Morgan Band, Ale Möller, Willemark/ Knutsson/ Öberg), Göran Lagerberg (Tages, Kebnekajse, Egba, Fläsket Brinner), Kenny Håkansson (Kebnekajse, Dag Vag, Torsten Flinck, Baby Grandmothers) samt Benna Sörman bakom trumsetet (Strix Q). Ett kanongäng vars kunnande jag haft ynnesten att frossa i som musikkonsument, live och på skiva med undantag för Sörman. Ska sägas att kvartetten, bortsett från geniet Öberg, förr i tiden utgjorde några av Ramels spelkamrater.
Konserten svänger kopiöst, far avsiktligt iväg i olika riktningar, artar sig till en lekfull mix av genrer. Kompet är rodret medan solisterna är skutans segel segel. Det otroligt meriterade gänget trivs tillsammans. Man är fenomenalt samspelta och kompositören ser till att fokus flyttas runt. Väsentliga delar svävade ut i vad som när det begav sig kallades flum, ett frihetligt begrepp som här oreserverat ska uttydas positivt. Mycket positivt

Mikael Ramel står stadigt. Har ett ben i en omsorgsfull, litterär texttradition, som rymmer bitska inslag parat med filosofiskt gods i naivismens tecken. Det andra benet symboliserar musikaliskt experimenterande. På plattorna från 70-talet förekom musiker från Steampacket, Splash och Fläsket Brinner. Medger att jag inte haft koll på vare sig dessa samarbeten eller att Ramel själv ingått i proggiga instrumentalgruppen Fläsket Brinner. Blir enormt stimulerad av vad de uträttar på scen. En slags tautologi: Liveversionen av ett livealbum. (samma låtordning?) Båda benen förenas ljuvligt i en vital kropp, tillhörande en 71-åring och hans Bäst Band. Den personliga sången betraktar jag som funktionell. Även om den är lätt att identifiera och rimmen når ut, sitter inte Mikaels styrka främst i det vokala.

I två generösa set hörs samtliga låtar från debuten och mycket annat. Alltifrån underfundiga, glada “trudelutter” och snälla visor i rockstuk till psykedeliska tongångar, nordisk folkmusik, boogie, reggaetendenser, ösig fusion och några stänk funkigt basspel. Referenserna tränger sig på när taktbyten och stimulerande solon tar vid. Det attraktiva soundet antar ideligen skepnad av läckra kontraster
Ganska tidigt in i programmet kom Ramels förmodligen största hit Pengar med Sörman sittandes på cajon. En högtidsstund liksom solistutvikningarna i Artificiell Prana. Instrumentala 5emtaktarn var en härligt trixig sak, antagligen påverkad av Gentle Giant och Samla Mammas Manna. Extra Vagansa utvecklas till en harmoniskt utdragen eargasm och Långt in i naturen behandlar fyndigt vårt beroende av och romantiken kring naturen. Framhållas ska också den avväpnande muntra visan betitlad Jag hade fel, vars publikmedverkan höjer temperaturen ytterligare.Sörman som genomgående praktiserar det tunga artilleriet, är samtidigt en flexibel fantom, som anpassar sig till rådande situation.. Tror att han njuter av att få blomma ut här, jämfört med den strikta hållningen att förhålla sig till hos Magnus Uggla. När jag märkte att han kom in i en andra andning, gav han sig givetvis iväg in i det obligatoriska, underhållande trumsolot.

Ramel är en eminent låtskrivare. Om det är bandledaren själv som delvis stöpt om framförda slagdängor framgår inte. Hursomhelst förekom flera snygga, subtila övergångar och melodier uppdelade i fascinerande faser. Releasefesten bevisade vilka suveräna instrumentalister vi har i landet. De mogna männen befinner sig på en sådan nivå att de inte överträffas av någon. Kenny Håkansson och Göran Lagerberg har i åtskilliga decennier gett value for money, vilket betyder att deras publik aldrig haft anledning att ångra sig.. Håkansson är definitivt en livefavorit hos mig. Och Mats Öberg lever upp verkligen till utmärkelsen Legitimerad Legend ( pris instiftat av Mikael Ramel och Wille Crafoord).. Ett tiotal gång levererar han genialiska infall, ofta med vackra influenser från folkmusik. Vid dessa vidunderliga utblickar associerar jag till Bo Hansson, Merit Hemmingsson och emellanåt Stevie Wonder – Curtis Mayfield.

Publiken kunde glädjas åt superba solister, osannolikt smidigt ensemblespel (ett par låtar hade endast framförts vid något enstaka tillfälle) samt sofistikerade instrumentdialoger. Männen var inte svårflirtade, varför vi bjöds på två extranummer. I ett av dem höll mästerlige Håkansson på sin svarta Gibson, igång en medryckande melodi genom ett inspirerat riffande. Med de kanonmusiker och den låtskatt Mikael Ramel förfogar över, borde jag inte vara förvånad över utgången. Jag novisen, blev minst lika nöjd som kännarna. Det är väl ett lysande betyg?Ska påpekas att ljudet var förstklassigt med perfekt balanserad bas. Många köpte skivor efteråt av skivbolaget som var på plats. Ramel signerade och tog emot beundrares beröm. Jag gav mig till känna, uttryckte också min tacksamhet till den utflyttade göteborgaren Göran Lagerberg.

 

MIKAEL RAMEL BAND TILL DEJ: ”The bäst band lajv 2019” (Paraply/Hemifrån)

Liveplattor är ofta rätt onödiga föremål. Ibland är de inte mer än ett sätt att släta över kreativa svackor när artisten inte har något meningsfullt att komma med till en studio men ändå vill hålla sig kvar i publikens medvetande. Särskilt meningslösa liveplattor är ingenting mer än en räcka studiotrogna versioner med lite publikskrik mellan låtarna. Kanske med någon avslutande cover som är kul om man är på plats i publiken men som inte överlever överföringen till skiva.

För att en liveplatta ska vara relevant krävs det att den berättar någonting om artisten som studioalstren inte redan sagt. Radikalt omarbetade versionerna av bekanta låtar, helt eller mestadels nytt material, eller särskilt eldiga framträdanden som höjer låtarna man redan lärt sig älska några extra snäpp.

Mikael Ramels utgivning är betydligt glesare än vad hans snille är brett, och då blir varje utgivning extra välkommen – även om den är inspelad inför publik. Men: hans skivor är jämförelsevis fåtaliga av en anledning: Ramels kvalitetssinne. Och just tack vare detta kan man känna sig trygg också med ett livedokument som detta.

Två konserter ligger till grund för ”The bäst band lajv”, den ena på Musikens hus i Göteborg och den andra dagen efter i Skottvångs gruva i Mariefred. Laguppställningen borde imponera på alla med en kunskap om svenska musiker: Göran Lagerberg på bas, Benna Sörman på trummor, Mats Öberg på klaviatur och inte minst, den magnifike Kenny Håkansson på gitarr. Otroligt drivna instrumentalister som aldrig spelar för att kokettera med sin duktighet utan för att det är så förbannat roligt att spela. Med andra ord, handplockade vapendragare som matchar Mikael Ramels eget kynne. Just det kynnet som gör att Ramels skivor med något sällsynt undantag är lika vigorösa idag som när de först kom ut (debuten ”Till dej” fyller fyrtioåtta i år!).

Alla som har hört Ramels gamla skivor vet att han är en mycket noggrann kreatör. Man skulle kunna säga perfektionist om det inte vore så att han alltid satt svänget i första rummet och sväng förutsätter alltid ett visst mått imperfektion. På ”The bäst band lajv” låter han ofullkomlighetsspannet vara något större. Själv snubblar han ibland lätt på fraseringarna. Fnissar lite. Bandet i sin tur är tajt men så liv- och tillitsfullt att de kan kosta på sig små diskrepanser i samspelet, minimala knappt märkbara glipor i takten som gör musiken absolut inte mindre utan större.

Gamla älskade låtar som ”Pengar”, ”Imorron e en ny da”, en tung ”Extra vaganza” och en ”Artificiell prana” (med ”Superstition”-funkiga inpass från Öberg) får sträcka på sig. Nyare guldkorn som ”Tomrummet” blandas med riktigt tidiga nummer som den alltid lika underbart bitterljuva ”Bara ett par dar”. Och innan allting är över har vi, förstås, också fått en gungande ”Små partiklar i min Pernod”, Ramels lysande försvenskning av Chuck Berrys ”No Particular Place to Go”. Som sig bör levereras allvar och skoj om vartannat – det vore ju inte en Mikael Ramel-skiva annars. Men kanske är det viktigaste av allt att Ramel och Till Dej-bandet visar respekt för låtarna men ingen hämmande vördnad. De har roligt med låtarna, och det har lyssnaren också.

Ska jag invända mot något är det att inspelningen låter lite digital och att den akustiska gitarren låter sådär modernt ”papprig”. Men att knorra över det vore som att klaga på att det finns en liten fläck på guldtackan som just oförhappandes har fallit ner i famnen på en.

Med allt positivt jag sagt borde det vara uppenbart att jag placerar ”The bäst band” bland de meningsfulla liveplattorna. Ingen Ramel-anhängare borde vara utan den. Få andra också, för den delen.

Av Peter Sjöblom

 

mikael ramel band till dej / The BÄST BAND – LAJV 2019

”Mikael är en gammal PROGGARE sprungen ur Lidingö idyllen”       (hemifrån)

Mikael Ramel Band består av Mikael Ramel sång och gitarr, Mats Öberg stämsång och klaviatur, Benna Sörman stämsång och trummor, Kenny Håkansson gitarr, Göran Lagerberg bas. Mikael Ramel band till dej THE BÄST BAND LAJV 2019 är en liveinspelning i MUSIKENS HUS, Göteborg. Efter att ha gjort en spelning på TYROL 2015, som blev riktigt bra, blev Mikael sugen på en fortsättning. Han satte ihop ett i hans tycke bästa bandet och spelade in denna skiva.

När jag hör Mikael Ramel kan jag inte låta bli att tänka på pappa Povel som på sin tid i mitt tycke var en frisk fläkt i Adelskalendern. Povel var en mångsysslare med revyer, musikframträdande och filmer. Han kunde excllera (briljera) med ord som ingen annan på sin tid.

Mikael är en gammal PROGGARE sprungen ur Lidingö idyllen som fortsatt behålla proggstilen. Mikael leker med orden som sin far och jag tror att han också har SPIKE JONES som sin förebild. Men jag tror han har påverkats av FRANK ZAPPA också även han rosade Spike Jones.

Detta är en utomordentligt bra skiva Låtar att börja med: CD 1 nr 2 Nå Då Så,nr3 Pengar, nr 5 Imorgon är en ny dag. CD 2 nr3 Å,ÄoÖ i EU,nr 4 Jag hade fel,nr 5 Bara ett par dar och nr 7 Tomrummet.

Betyg 4 av 5

Musikbloggen 67

SÖNDAG 9 FEBRUARI 2020

23 låtar, mer än 100 minuters musik, och allt kallas för "The Bäst Band Lajv". Men det är inte att sätta sig på höga hästar, utan snarare en underdrift visar det sig när man börjar lyssna.

Mikael Ramel har samlat ihop ett enastående band: Kenny Håkansson på elgitarr, Mats Öberg
på klaviaturer, Göran Lagerberg spelar bas och Benna Sörman sitter bakom trummorna, samt Mikael Ramel själv på akustisk gitarr och sång. Materialet består av nya fräscha versioner, men ändå någorlunda trogna originalen, av gamla sånger från framförallt 70-talet. Därtill även några nyare alster som smälter in alldeles utmärkt.....

Det låter bra, det är helt enkelt fruktansvärt bra. När jag såg dem för snart tre år sen hade låtarna blivit längre än förr och det dekorerades friskt av Kenny Håkansson och Mats Öberg.
Det blev ett sväng och ett drag som man verkligen inte kunde önska sig mer av.

Bandet verkar sen dess förfinat sitt spel ytterligare och man blir riktigt imponerad av tätheten och känslan. Mikael Ramels låtar är ju dessutom fortfarande angelägna och känns inte alls ålderstigna.

En makalös live-skiva som det helt enkelt är omöjligt att inte ryckas med av...!

Thirsty Boots

 

Mikael Ramel band till dej – The Best Band Lajv 2019

Robert Ryttman 2020-02-14