Åh, så mjukt att landa - han hette visst Satyananda -
han spred nån sorts propaganda - nåt om meditation -
som skulle ge mig ro och anda.
Bara lite tro på Satyananda.
Vart tog stigen vägen - vart tog den där vägen vägen?
Han lärde ju ut sin egen - tills man blev trött på den -
och Satyanand´ försvann ur ens liv och sinne.
Satyanand´ adjö - du blev ett bleknat minne.
Där for han iväg och in kom nästa bundsförvant.
En nyare tro placerade sig kant mot kant - med Satyanandas.
Dom undgår dig ej - de helige män som pekar -
den ene på sanning som den andre förnekar.
Du kanske blir vis eller kanske står och tvekar -
mitt i denna djungel av - Gurus att anamma.
Man ger sig till scientologer - man ger sig till rena droger -
man undrar hos astrologer - och kanske får ett lyft.
Allt blir frid och fröjd - fram till nästa kaos.
Kanske läser man sig nöjd - i den lilla röda - Maos.
Åh, ni Bramha-puttror - förnekande Kama-suttror -
som tvivlar på Krischna-muttror - vad kan förena er?
Ni har ju samma mål - ändå så skilda mening.
Vad blir ni för symbol - för den som vill bli trygg av ledning?
Så lämnar man in - och söker gå sin egen stig.
Det gäller ju mig - det kanske inte gäller dig. Försök med Satyananda!
Dom undgår dig ej - de helige män som pekar -
den ene på sanning som den andre förnekar.
Du kanske blir vis eller kanske står och tvekar -
mitt i denna djungel av - Gurus att anamma.
|