I politikens så trånga ankdamm –
många huven sticker opp –
fjäskande med varsin medhårs-kam –
tävlande om maktens topp.
Jag lät mig luras av fagra löften –
jag gav min röst till en charmör –
men löften som man ger från höften –
det har jag ingenting till övers för.
Ge mig hopp – i andanom – hopp i anden –
Ge mig hopp – och nån jag vågar lita på –
Ge mig hopp – i andanom – hopp – i andanom –
och nån jag vågar lita på.
Om man representerar folket –
så måste man ibland ge svar –
men det vanligaste svar – man föredrar –
är: ”Jag har ingen kommentar!”
Hur kan förtroenden skapas nånsin –
hur kan moralen mer än fly sin sång –
om inte någon nångång står fast vid nånting –
bara någonting nån enda gång?
Ge mig hopp …… (repris)
Jag satsar hellre min röst på chimpansen –
den verkar ha mer vett och sans –
åtminstone håller den, så gott det går, balansen –
i en värld av obalans –
där varje beslut numer går att rucka –
där varje gräns har sitt övertramp –
där varje lag har sin lilla lucka –
men också varje sammanhållning har sin kamp.
Ge mig hopp …… (repris)
|